Jag har svårt att förstå varför Jenny var irriterad och förbannad på mig igår? Hon hade ju liksom ingen riktig anledning, förutom att hon störde sig på min röst, och den här rösten har jag ju haft hela livet och kan inte direkt göra något åt den, så hon får väl lära sig att acceptera min brist - som tydligen är min röst.
Jaja, jag blir ju aldrig irriterad eller arg på Jenny. TROTS ATT HON NU KASTAT BORT HEMNYCKELN. Älskar henne ändå va. Vilkorslöst. Så mycket att jag måste dra härifrån sanbbt nu innan min kärlek till little miss slarvmaja gör mig vansinnig på riktigt. För jag erkänner, kasta bort hemnyckeln och sedan säga " leta du, den ligger väl där någonstans" Får mig att känna ilskan bubbla upp. På ett kärleksfull sett, men ändå. Jag får sån himla lusta att på ett kärleksfullt storasyster sätt ta tag i hennes lilla huvud och dänga det i stegen till sängen upprepade gånger. Men jag ska inte. Ifall jag slår henne i huvudet kommer hon kanske bli ännu mera slarvig och ännu mera glömsk, hemska tanke.

Så nu ska jag koncentrera mig på annat tills Jenny kommer hem då hon ska få trolla fram nyckeln utan min hjälp. Så nu ska jag fortsätta packa grejor. Det går bra. Jag är snart en fena på att bygga ihop flyttlådor! Heja Sus.
¨
 Jag ser ut som en hund på den här bilden. En snäll hund.


Se you in hell / Big Sis