JAHA
Nu är man tillbaka i Oslo igen, efter en verklig kul resa. NOT.
Spenderade natten på tåget ner mot sthlm, sovkupe som delades med 4 snygga grabbar- dock så jävla kallt att man trodde man sov utomhus i en snödriva ungefär! Fy fan.
Kom fram till sthlm vid ca 07.00, lite kall, men vid gott mod, man ärväl trots allt en luffare i själ och hjärta som inte lipar över lite kyla.
Min packning denna resa var högst intressant. 1 jävulst stor röd team sportia bag, i ryggsäck med världens tungaste dator,böker, lite mat och diverse på ryggen, en stor bagfullproppad med fryskäk från mamsen = TUNG. Samt en liten bögig handväska modell större innehållande böcker, vattenflaska, läppsyl och annat som rutinerade resenärer har med sig på färden.
Allt detta var ikke lätt att bära, även för en amazon som mig.
Hur som helst, i stokholm satte jag mig på närmsta fik och tog mig två rediga koppar kaffe samt en smörgås. Efter detta var humöret på topp, och jag hade tid att vicka på tårna tillochmed innan jag med stor möda begav mig mot nästa tåg mot Oslo, avgångstid 08.29.
Men ikke. När jag släpat alla mina väskor upp för trapporna till spår 11 och står där i kylan, redo att bege mig mot oslo så får man ju besked att det är försenat, 15 minuter. Tjurig som man är till naturen står man kvar. Efter 15 jävulst kalla långa minuter får man beskedet att det är försenat, 20 minuter till. Då gick jag in. Och tur det, för klockan 12.10 så gick tåget. I karlstad fick vi byta till buss eftersom vi var så försenade. Shit asså, in och ut med väskjävlarna för fjärde gången.
3 timmar senare så var man framme. En resa på ca 24 timmar. Herregud, nästa gång tar jag min cykel eller Emmets häst. That´s for shoooo.
Men nu är man här och så får det förbli ett tag framöver. Imorgon ärdet typ min första riktiga arbetsdag, och sedan fårvi besök av spanjorer här på Vibesgate och sedan är det julafton. Skumt liv man lever. Men roligt ändå.
hejhej / Big Sis
arkiv X
Jaha, fullmåne = sömnprobelm för lilla sussie! Har för mycket varulvsgener i blodet helt enkelt.
Av någon, jävligt konstig anledning fick jag för mig att logga in på min asgamla bilddagbok, eller BDB som man sa back in da days.
Ganska så fascinerande. Allt som jag och mina kompisar och bekanta gjorde, tänkte och skämtade om finns detaljerat och enkelt sparat i form av bild och kortfattad text till rätt datum och tidpunkt.
Fatta vilket arkiv!
Jag har nyss gått igenom första året på gymnasiet. Varenda fotbollsmatch som spelades finns noga nerskriven, vilket lag vi mötte, kort matchfakta, vinst eller förlust samt vilka som gjorde mål.
Varje fest vi va på, vad som hände på skolan, vad vi gjorde på fotbollsträningen, hur de gått på proven. Vardagliga tankar och jävligt oexotisk fakta finns noga samlad, i princip dag för dag.
Med ett knapptryck kan jag ta mig tillbaka till den 5 september 2007 och se vad jag hade för kläder på mig. Jag kan se vad jag gjorde på födelsedagen när jag fyllde 16, eller hur det gick när vi mötte Sveg den 8 Augusti sommaren 2008.
Ganska facinerande. Undrar om denna information kommer finnas kvar långt framöver?
Jag menar, om 25 år kommer jag kanppast minnas och kanske heller inte bry mig om vad jag sysslade med i mina ungdomsdagar, men att ha möjligheten att kunna blicka tillbaka - är de ju inte alla som har.
Våra föräldrar tillexempel, har kanske endast några suddiga fotografier på sina gamla kompisar. Resten existerar endast i minnet och minnet ändras ju hela tiden. Vi måste ju vara den första riktigt jävla arkiverade generationen. Rätt sjukt och även rätt co0lt.
Näe, man kanske borde försöka söva ner sig själv på något sätt ändå. Imorgon hänger jag och Lilla E igen, så då måste man vara på topp och med i svängarna!
Peace / Big Sis
hänger på håret
men just ja
Dag 10 - mina syskon
Är speciella dom.
4 stycken Bergvallare made of samma skrot och korn är vi.
Den äldste, min käre bror med ett hjärta av guld och ett huvud fyllt av rosa fluff är en av världens snällaste personer. Som barn klättrade han i alla träd som fanns på gården, hade smeknamnet "Böleskräcken" körde skoter fast han brutit armen, fastnade med fingret i en bilfälg så brandkåren fick rycka ut, spelade fotboll i träskor oh slängde mig nerför slänten om jag vann ( vilket jag alltid gjorde), lurade mig att jag hade ett hästhjärta, missbrukade oboy framför barntrean, satt sönder en tvättkorg per eftermiddag, uppfann den anrika leken "boll i trappen" samt cyklade utan att hålla i styret, lärde mig skjuta slängbella, byggde 3 varv runt huset med gem, gick runt i coola FUBU kläder, och drog hem jävulst konstiga brudar. That´s my bro, eller åtminstonde så var han sådär när han va yngre.
Jenny, eller Jb som vi säger, är och kommer alltid vara familjens bebis. Som liten vägrade hon kamma sig, tvätta sig och allt annat hygieniskt. Hon stod mer på händer än hon stod på fötter, var inte rädd för att högt och ljudligt höja sin hesa stämma ( knutor på stämbanden) för att säga eller sjunga något, ibland på auktion, ibland på möten på bygdegården. Förutom detta intresse var hon en hejjare på skidåkning och kallade sig själv för lill-norsk. Jenny och jag lekte allt ifrån "lortgris och fina damen" till shlagerfestivalen i badkaret. Utöver detta spelade vi fotboll, h e l a t i d e n. Förutom då vi hade uppehåll då Jenny klantat sig och brutit armarna..
En miljon år efter att allt detta ägt rum föddes Erika, och ingenting vartsom förrut! Erika gillar att leka med sina dockor Bosse, Maria och Melody. Hon gillar att gunga, äta glass och titta på scoobyDoo. Hon äger ut de flesta på 5 kort och löjliga familjen, och jag är övertygad om att Erika en dag kommer göra något så coolt att alla vi andras insatser i livet kommer blekna i jämförelse. Att jag ställer höga krav på henne? Aldrig i livet, vissa människor föds med större tillgångar än andra och då förtjänar de även ett häftigare öde.
Det var syskonen Bergvall det. Som idag befinner sig på lite olika destinationer. Jenny i Thailand/ östersund, Micke i Umeå, jag i Oslo, och Lilla E i hammarstrand, även om hon i fantasin bor i thailand nästan jämt..
Trots detta så känner jag stor samhörighet med mina blodsbröder och systrar som växte upp i de röda huset i den stora skogen. La Liga.
/ Big sis
tillbaka
Efter en natt på tåget, jag sov som en gud hela vägen( dock luktar man ju gammal sko låda nu)är jag nu tillbaka i gamla välkända kvarter på konstapeln. Stellan va snäll och mötte mig på stationen så då drog vi hit och käkade falukorv och makaroner till frukost, fy fasen vad gott med lite redigt käk för en gångs skull!
Sköldpaddorna ser ut att leva och frodas, och allt är på många sätt rätt oförändrat. Dock har Jenny hängt upp fula julgardiner,men hon må väl få pröva sig fram i livet hon med.
Ska bli väldigt skönt med några dagar på hemmaplan igen.
Dock kan man ha olika uppfattningar om vad som är hemma. Min resa blev lite spontan så Emmet och jag hann inte säga hej då.
Hon ringde när jag satt på tåget och frågade " Men när kommer du hem igen då? Jag är påväg hem nu ju, sa jag. " Nä men när kommer du hem-tillbaka hit?"
På tisdag.
Nu ska jag anstränga mig för att kommaihåg att man inte får dricka vatten. Det är svårt!

/ Big Sis
ÅKER HEM
När man finner att man har nio dagars ledighet i landet som man åkte till för att arbeta - så finns det bara en sak att göra. Åka hem!
Och just därför bokade jag mig nyss en liten biljett som kommer ta mig från Oslo City till Östersund igen tills imorgon bitti. Det känns rätt bra.
Bra timing att vårt hårt upplagrade kaffe förråd börjat sina lagom tills nu, samt att jag kan köpa på mig lite smågodis tills jag återvänder för att fira min ensamma arbetarjul.
NE, så nu borde jag packa i och med att tåget går om någre timmar!
VI SES

måndag
Dag 10 - det här hade jag på mig idag
Här i sunk Oslo finns bara rum för två outfits.
Hemma går jag iklädd mjukisbrallor och tjocktröja för att spara lite på elräkningen! Ska jag lämna lyan för att gå på tillexempel en intervju eller liknande så drar man helt enkelt på sig ett par jeans.
Ska man iväg på jobba så är det arbetskläa som gäller så då är det bara att dra på sig de svarta sliskbyxorna med tillhörande vitskjorta och väst om man har riktigt otur.
Så ja, så snygg är man när man bor så här. Tid för eventuell tid att spana in sig själv framför spegeln finns inte då tre tjejer delar på ett badrum med tillhörande 1 spegel. Jag tror det är nyttigt.
Man drar liksom bara på sig klädval 1,2 eller 3 beroende på situation och sedan bryr man sig inte så mycket mer om det.
Idag är det luciadagen. Funderade på att kliva upp tidigt och svepa in mig i ett lakan och sätta ett ljus i en gammal ölflaska och lussa lite för Emma och Emmet, men var så jävulst trött så det fick vara.
Idag har jag inte varit så kjempeflink. Ringt personalhuset och snikkesnackat lite, tränat, och tittat på film med roomisarna. Samt laddat lite mentalt inför morgondagens möte med han som eventuellt blir min nya chef. Om jag inte får jobbet kommer jag må jättedåligt för att jag inte vet vad jag ska ta mig till då. Och om jag får jobbet kommer jag må jättedåligt över allt ansvar och allt jag måste lära mig. Kluven.

Men mest av allt idag har jag sörjt att jag missade när Erika sjöng " salta Lucia " idag på dagis. I två år har dagis luciatåget varit lite ev årets höjdpunkt för mig. Att jag fick höra generalrepetitionen på skype igår var inte alls samma känsla. snyft.
Imorgon är en annan dag, och för alla som bryr sig så är lille Jenny spenny framme hos farsan i kao lanta eller vad det hette.
/ Big Sis
söndag
Dag 9 - min tro
Som alla andra Svennebanan människor så är jag ju inte troende, men jag tror på "nånting"
Jag fascineras slash äcklas av människor som tror på något tekniskt obevisat så hårt att de skulle kunna säga upp bekantskapen med sina barn ifall de valde att inte följa deras tro.
Jag tror inte på något så mycket. För jag ändrar mig hela tiden. Jag tror inte på någon befentlig religon utan skapar mig en egen filosofi istället.
Och precis som mig är den väldigt förändringsbar. Huvudsaken med den filosofin är att man inte är hungrig och att man försöker att leva så att man vågar se sig själv i ögonen en gång om dagen och känna att man är en bra person. Andligt va?
Denna dagen har varit en typisk söndag.
Vi har varit här i över 3 veckor nu och vardagen börjar liksom smyga sig på en. Sov länge as hell, klev upp och drack en kanna med kaffe och tittade på tv4play på gårdagens avsnitt "Så mycket bättre" med lille Emmet. Satan vad bra det var! Satan vad jag älskar Dileva och Lasse berghagen är hur härlig som helst och jag är seriöst kändis kär i petter. Tråkigt att det var sista avsnittet. Snyft.
Sedan har jag varit ute och sprungit en förjävla skön runda på frogner. Efter det duschade jag i iskallt vatten, eftersom vi kört tvättmaskinen idag förstår ni. Efter detta gick Emmet o jag ute och handlade lite diverse, och när vi kom hem hade vi ett litet rejs med baka, laga mat, koka kaffe och massa annat!
Och imorgon är det måndag igen. Hamsterhjulet rullar igen.
förvånas över att samtalsämnena håller 24-7.
/ Big Sis
nattugglorna på vibesgateeeeeeeee
Klockan är 01.15 och jag har precis kommit hem från jobba.
Eller hem kom jag vil 12.25 men eftersom vi har lite nyckelproblem nuförtiden så tog det ju några minuter att ta sig in i själva huset med! Skammen när man står där, i snorgröna arbetskläder, trött och svettig utelåst på gatan omringad av människor i klackskor, läppstift och snygga kostymer, då man alldelse för sent på natta tvingas plinga på alla grannars portklocka i hopp om att någon och är vaken och kan släppa in en. Tack och lov, så tog jag mig in.
Nu är det bara att vänta. Först och främst, vänta på att Emmet pallrat sig hem från sitt jobb så att alla blir insläppta i huset så vi kan sova.
Sedan vänta på det lilla mötet med Kiwi chefen på tisdag för att se om man får någon anställning eller inte! Efter ikväll vet jag verkligen inte, om det gick vidars bra eller vidars dåligt? Ingen mening att spekulera, bara att hålla en tumme eller tvååååååå
/ Big Sisssssss
nervös 2,0

Nu hörs nog mitt hjärtas slag hela vägen till Kina - så nervös är jag. Kanske inte för tågresan, den känns ganska självklar, men att hitta på rätt ställen i rätt tider. Jag får nog sätta koppel på Ellinor så hon inte ska in i alla taxfree-affärer. Ja, så får de nog bli. Jag har sådan handsvett att det är svårt att skriva för att händerna glider så mycket, mysigt för mig va?
Såhär såg jag ut på Malta i somras. Jag lärde mig massor där. Exempelvis att man alltid hittar fram om man vågar fråga, man klarar sig utan att duscha i tio dagar innan man kräks av sin egen lukt osvosvosv.
Mamma talade om att det är dödsstraff på narkotikainnehav i Thailand. Det kan vara bra att veta!
Nu åker jag strax.
wihoooooooooooooooooooohoho
dag 09 - min tro

Ja min tro...... Jag vet inte riktigt vart jag ska börja?
Jag bad aftonbön hela min uppväxt, ni vet -
gud som haver barnen kär, se till mig som liten är, var jag mig i världen vänder står min lycka i guds händer lyckan kommer lyckan går du förblider fader vår amen PS. här kommer min egen bön, jag hoppas att jag får en häst eller kanske ett TVspel och att min farfar aldrig kommer dö"
Ungefär sådär lät det när Jenny Bergvall, 5-10 år bad aftonbön.
Medan jag växte upp började jag inse att jag inte ville lägga min lycka i någon annans händer, och inte heller skylla min olycka på någon.
Sättet jag handlar på och valen jag gör är bara mina, så Gud tror jag inte på längre.
Jag har trott på tomten också. Det slutade jag med när jag började förstå att morfar alltid gick och köpte tidningen när Tomten kom. Kanske fanns det ett samband.. Hmm. Jag beslutade mig för att känna på skägget och ja - ni kan gissa vad som hände (det satt fast som berget och det hoppade upp en tomtenisse ur en julklapp medan "O Hegla Natt" spelades på gramofon, rätt gissat!!!)
Nuför tiden tror jag mest på mig själv. Jag tror på att jag kan göra saker jag vill, jag tror att jag lyckas med diverse galenskaper jag tar mig för. Exempelvis flyga till Thailand utan mamma. Ni kan ju hålla en tumme åtminstone!
japp
Dag 7 - ett ögonblick
Sekunderna när jag i 200 km/h föll fritt från en höjd på 3000 meter var magiska. Jag föll genom dimmiga moln, gjorde tre volter, sträckte ut mina armar som en fågel, kände luftmotståndet mot ansiktet och suget i magen i ungefär 20 sec innan allt stoppades upp med ett litet ryck,och jag såg hela östersunds och storsjön med omnejd som ett litet pytteland med skog och vatten. Sedan gledman mest, kikade på utsikten. Men fallet - det ögonblicket var oförglömligt. Och adrenalinkicken efteråt var sweeeeeeeet.

snygg dress fick man ha till på köpet!
Dagen idag då, känns också lite spännande! Provjobb står på schemat. Sköter jag mig idag så har jag ett bra arbete sedan. Så jag erkänner att jag känner en viss press. Går det åt hellvette så går det åt hellvette, och då kastar jag mig in i jobbsökarkarusellen igen. Vilket jag inte vill. Jag vill jobba, på det här jobbet.
Verkligen.
Därför planerar jag att vara på topp.
/ Big Sis
hejdoo

Såhär brun hade jag tänkt bli under de närmaste veckorna. Jag överlåter uppdateringen till Sanna men eftersom hon är så otroligt upptagen jämt (läs:lat) så får vi se hur det blir med den saken.
Nu ska jag packa det allra sista i min väska och sedan åker jag till Östersund, tar tåget till Stockholm och vidare till Amsterdam. Amsterdam-Bangkok, från Bangkok till Krabi och vidare ut till ön vi ska på på, Koh-Lanta.
TA HAND OM ER SÅ LÄNGE! PUSS
ett ögonblick

Som ni vet är jag inte så mycket för kärlek, men det var just den här sommaren när nätterna var ljusa och himmlen blå som det hände.
Vi vandrade centralgatan fram mina tjejer och jag. Varsin glass hade vi såklart i näven också, det var ju trots allt sommarlov. Då såg jag en helt plötsligt en kille på skateboard som jag inte kände igen. Redan på 50 meters håll började hjärtat slå dubbla volter och handsvetten bara rann.
Vi var alla nyfikna på den nya tillgången men ingen vågade ta kontakt. Plötsligt kom han fram och frågade vart cykelaffären låg,
på norska. Vi blev lika förvånade allihopa och stammade fram ett "
r--r-r-rakt fram o-och till v-v-änster" och han tackade så hjärtligt. Hans ögon var ärligt blå, håret blont och ruffsigt och han hade fräknar på näsan.
Hur som helst så slutade sagan med att vi var och badade och pussades på en brygga i solskenet innan han åkte tillbaka till Norge.
Om jag ska vara helt ärlig så tittar jag på honom på facebook minst en gång i veckan och
ännu mer på hans fula flickvän. :@
Nu ska inte jag sitta här och vara sentimental utan packa ner det allra sista i resväskan. I Koh-Lanta har de haft 31 grader idag - känns lovande, inte sant?!?!??!
lasse lasse stefanz är vårt gäng

Dag 7 - min bästa vän.
Har någon kommit med glass till dig när du har varit förkyld, tagit dig i famnen när du gråtit som ett barn utan att bry sig om att det blir snor fulla tröjan? Har någon diskat din disk så att du ska ha tid att träna till ett prov, eller har du skrattat med någon tills ni båda får kramp?
Malin Elisabeth Arvidsson heter tjejen som känner mig utan och innan, framåt och bakåt. Vi har gråtit, skrattat, slagits, bråkat, samarbetat och kämpat tillsammans. Hon har stått vid min sida som en trogen hund genom alla dessa år och det är jag hemskt tacksam för.

Den här snyggingen heter Madeleine och vi lärde känna varandra alldeles nyss egentligen om man ser saker och ting i ett lite större perspektiv, när vi började skolan närmare bestämt. Första dagarna satt vi i varsitt hörn av klassrummet och helt plötsligt satt vi på Pause över en fika.
Sedan dess har vi mer eller mindre suttit ihop, min fina Madeleine och jag.
PUSS JENNY
the spännanade life of ...
Dag 6 - min dagDet var mörkt när jag vaknade imorse men humöret blev genast bättre när jag insåg att jag hade fröken Nilsson vid min sida. Jag hoppade ner ur sängen och stökade fram frukost medan hon klev upp, vi klädde på oss, kikade på julkalendern medan vi käkade och sedan borstade vi tänderna i
ljummet vatten och knatade iväg till skolan.
Väl framme hade vi en engelskaredovisning som inte var direkt planerad men som med en gnutta humor gick alldeles briljant ändå. Det var meningen att Madde skulle klä ut sig till skidåkare men hon bangade i sista sekund eftersom det skulle förstöra hennes frilla. Om ni har lust kan ni gå in på
hennes blogg och lämna en liten söt kommentar där det står
BANGMADDE, det skulle hon säkert uppskatta.
Vi skrattade oss genom förmiddagen och till lunch åt vi som sagt pasta. På eftermiddagen slogs vi lite grann precis som vi alltid brukar göra på torsdagar och sedan blev vi sams. Jag genomled ett muntligt italienskaprov och klockan halv tre till klockan fyra gick jag på stödmatten eftersom jag har prov imorgon.
När jag kände mig redo gick jag ner på Forex och köpte pengar för mina pengar. Tog en snabb sväng på Lindex men alldeles för många
traumatiska minnen dök upp så jag var tvungen att utrymma lokalen. Delade några kloka ord och skratt tillsammans med mina vänner Ellinor och Thilde tills Madeleine ringde och pratade om VIP-biljetter till rut m.flera-öppningen. Spännanade tänkte jag och reflekterade inte alls över det faktum att jag som vanligt skulle få stå ensam utanför omklädningsrummet...............
Klockan 7 återvände jag hem och inom en halvtimme dök Malin upp med clementiner och hjälpte mig med matten. Nu har jag packat lite inför morgondagen då jag åker hem till Hammarstrand och nu tänkte jag gå och sova!
puss & godnatt
loveeeeeee
Dag 5 - vad är kärlek?
Ja mina vänner, vad är väl egentligen kärlek?
Jag frågar er för att jag egentligen inte vet. Jag tror inte på sådant och kommer nog heller aldrig göra.
(Aldrig är en lång tid, jag vet, jag kanske hinner ändra mig)
För andra vet jag att kärlek är puss och kram, mys och gos, bus och lek, flirt och tjus. Man förlitar sig så hårt på en människa - att någon ska fånga om man faller - att man ändrar sin relationsstatus på facebook och har egenrätt på varandra. Pojkvän och flickvän.
För mig är kärlek i nuläget när jag känner att allting är på plats. Alla mina vänner mår bra, skolan rullar på som den borde och jag klarar av vardagen med ett leende som jag
verkligen menar samtidigt som jag har energi över till att träna.
En lång promenad i skogen medan solen går ner mellan bergen tillsammans med en fin vän vid sin sida är egentligen allt jag behöver, så jag antar att det är
kärlek.
tjena

Det är underligt hur fort tiden går när man tänker efter. Idag är det precis
ett år sedan jag befann mig i den här bilden och den här situationen. Det borde betyda att det var
tre år sedan Sanna gjorde det.

Här får ni en tjusig bild på två av årets nobelfirare också, för det är det man gör -
firar Alfred Nobel genom en flott lunch med servering av lärare och personal från skolan. Gamla fina Andersolofskolan.
Och till vänster har ni min fina gamla Sofie som fyller hela femton år imorgon.
Grattis mitt hjärtegull.
NU SKA JAG RÄKNA MATTE, HEJDÅ.
tjohoo
Dag fyra - det här åt jag idag.
WOHOO vad intressant för er att få veta något om mina finfina matvanor!
Började givevis frukosten med vaniljyoughurt och min alldeles egna flingmix med massor av goda råg och veteflingor, bananchips och diverse nötter och russin. Fortsatte med rivna morötter och ett glas vatten samt något som skulle föreställa pasta med paprikasås till lunch och till middag har jag ätit massor av vaniljtryffel och andra tilltugg som delades ut på VIP-invigningen på Rut m.fl. Gratis är bäst, kom ihåg det.
jenny
kåmpis
Dag 7 - min bästa vän.
Min bästa vän, sitter i skrivande stund bredvid mig i soffan, sjunger three doors down - here without you, och tittar på helkonstiga youtoube filmer. Samtidigt slänger hon ihop en tjockpannkaks smet låter hon mig deala med hennes kärleksproblem på facebook. Nu meddelade hon precis att hon tänkte kolla på filmen " asiater gör en nytolkning av vågen" och kommenterar det hela med " asiater som ska ju hela tiden vara så jävla avancerade"
JA, för er som inte fattat så är mina bästa vän Emmet.
Emmet är en liten spjuver med alldeles för stort hjärta och för mycket tankar.
Jag är övertygad om att hon är en av världens snällaste människor, vilket inte alltid är till hennes fördel. Vi har hängt ihop på rikgtigt sedan i åttonde klass ,och det roligaste med Emmet är att hon aldrig blir förutsägbar. När man tycker att man känner henne utan och innan och kan läsa henne som en öppen bok så säger eller gör kvinnan något helt oförutsägbart och en helt ny sida av Emmet visar sig.
Jag har många underbara vänner men Emmet är ändå lite mer speciell än alla andra härliga prissar. Hon finns liksom där, i alla väder, utan att ifrågasätta ställer hon upp och utan att döma får hon mig att skratta då allt gott åt pipsvängen.
Nu är pannkakan klar, säger hon " sanna, vi har skapat vårat eget land!" Antar att pannkaka svällde upp. Nu ska vi spisa!

/ Big Sis