OKEJ. Jag har fått en inbjudan om att gå med i en studentförening.
Hur ska man tolka en sån grej? Att man är omtalad som en riktig vilde eller att det finns människor som har talat gott om mig och därför vill umgås med mig? Som vill ha med sig mig i sin förening för att jag verkar trevlig och snäll? Hjälp, jag är verkligen helt vilse. Jag är utvald. Jag känner mig frän, men samtidigt dödsrädd.
Wow.
Det finns fullt av bilder på facebook med människor som skämmer ut sig på alla möjliga sätt för att få bli medlemmar. Alltså måste det vara någonting man strävar efter - eller? Annars skulle man väl inte stå och sjunga insmord i filmjölk? Åh, jag förstår ingenting.

Igårkväll diskuterade jag och min fina Ellinor mognaden på pojkar i våran ålder och kom fram till att den inte alls är mycket att hänga i julgranen. Att vi egentligen borde ta och skaffa oss riktiga män med hår på bröstet och körkort. Det första vi ser när vi kommer in på badhuset är 6 välbyggda och snygga män i sina bästa år och plötsligt låg vi ihopsatta med armar och ben och alla håll i en vattenrutschkana. Hoppla!
Resten av dagen spenderade vi på relaxavdelningen tillsammans med våra nyfunna vänner (läs pojk innan) och pratade om allt mellan himmel och jord. En är militär och en är kock i Australien.
Tack Gud som skänkte oss män precis när vi behövde dom. Tre var till och med, generöst.

Nu fick vi plötsligt SMS av en av våra herrar att det vankas bio ikväll. Verkar lovande, tycker inte ni det?
Jag ska aldrig tvivla på dig någoinsin igen Gud, jag lovar.

Puss en vilsen men lycklig samt relaxad lillasyster