Som ni vet är jag inte så mycket för kärlek, men det var just den här sommaren när nätterna var ljusa och himmlen blå som det hände.

Vi vandrade centralgatan fram mina tjejer och jag. Varsin glass hade vi såklart i näven också, det var ju trots allt sommarlov. Då såg jag en helt plötsligt en kille på skateboard som jag inte kände igen. Redan på 50 meters håll började hjärtat slå dubbla volter och handsvetten bara rann.

Vi var alla nyfikna på den nya tillgången men ingen vågade ta kontakt. Plötsligt kom han fram och frågade vart cykelaffären låg, på norska.

Vi blev lika förvånade allihopa och stammade fram ett "r--r-r-rakt fram o-och till v-v-änster" och han tackade så hjärtligt. Hans ögon var ärligt blå, håret blont och ruffsigt och han hade fräknar på näsan.
Hur som helst så slutade sagan med att vi var och badade och pussades på en brygga i solskenet innan han åkte tillbaka till Norge.

Om jag ska vara helt ärlig så tittar jag på honom på facebook minst en gång i veckan och ännu mer på hans fula flickvän. :@

Nu ska inte jag sitta här och vara sentimental utan packa ner det allra sista i resväskan. I Koh-Lanta har de haft 31 grader idag - känns lovande, inte sant?!?!??!