Dag 2, min första kärlek.
Jag vet inte riktigt vad jag förväntas skriva. Min första kärlek med fjärilar i magen och handsvett har aldrig infunnits sig eftersom jag aldrig har tillåtit mig själv att känna så. Jag kan tycka att kärlek är gulligt på håll, men när den kommer i närheten av mig själv så flyr jag. I nuläget äcklas jag av tanken att någon skulle ha kontroll över mig och hålla handen på stan, jag trivs bäst med mig själv.

Min första och eviga kärlek (hehe) heter Christopher Eriksson. Han har alltid fått mig att känna mig fånigt nervös och fnissig. En gång i tredje klass blev vi ihop, men eftersom jag redan då kände att jag inte var någon förhållandemänniska la jag en lapp i hans bänk om att jag ville göra slut redan efter en vecka.
När jag fyllde år fick jag en Lacoste-parfym som fortfarande har en hedrande plats på mitt skrivbord i utbyte mot ett kort på mig när jag spelade fotboll. Charmigt va?

I nuläget bor han i Malmö och går i skolan. Vi har kontakt lite nu och då, när det har hänt nåt eller man bara behöver prata av sig.
Det gör faktiskt ingenting att det inte är så ofta, för jag vet alltid var jag har honom.