Dag 7 - ett ögonblick

Sekunderna när jag i 200 km/h föll fritt från en höjd på 3000 meter var magiska. Jag föll genom dimmiga moln, gjorde tre volter, sträckte ut mina armar som en fågel, kände luftmotståndet mot ansiktet och suget i magen i ungefär 20 sec innan allt stoppades upp med ett litet ryck,och jag såg hela östersunds och storsjön med omnejd som ett litet pytteland med skog och vatten. Sedan gledman mest, kikade på utsikten. Men fallet - det ögonblicket var oförglömligt. Och adrenalinkicken efteråt var sweeeeeeeet.

 snygg dress fick man ha till på köpet!

Dagen idag då, känns också lite spännande! Provjobb står på schemat. Sköter jag mig idag så har jag ett bra arbete sedan. Så jag erkänner att jag känner en viss press. Går det åt hellvette så går det åt hellvette, och då kastar jag mig in i jobbsökarkarusellen igen. Vilket jag inte vill. Jag vill jobba, på det här jobbet.
 Verkligen.
Därför planerar jag att vara på topp.

/ Big Sis