Missförstå mig rätt, men det är något speciellt med bröder. Iallafall med min bror. Han stavar som en kratta, är sämre än mig på matematik och kör bil som en blådåre. Han tänker och resonerar för det mesta både spegelvänt och uppochner. Han är inte guds bästa barn och så långt ifrån felfri man kan komma.
Men jag tycker om honom så otroligt mycket iallafall.

Ibland känns det lite sorgligt att tiderna har passerat så himla fort och att man inte har någon bakåt-spolar-knapp. Exempelvis skulle jag vilja befinna mig i en bild jag har i ett album, när jag är sisådär 2 år och står på mina små korviga ben iklädd vita strumpbyxor och röd julklänning. Micke har sina händer varsamt runt min midja så jag inte ska trilla bakåt (lite baktung, okej??) och Sanna försöker hålla i mina knubbiga fingrar.
Mamma och pappa sitter bakom och är glada och lyckliga bland allt julklappspapper och vi är så fina allihopa.

Ja, som sagt, jul förr i tiden var lite mer än vad det är nu. Mamma firar hos mormor tillsammans med Erika, Sanna firar troligast i Norge, pappa är i Thailand, jag med och Micke är med sin nya flickvän. Det är ungefär som att det skedde en kärnkraftsolycka mitt i alltihopa och det radioaktiva avfallet, som i det här fallet, metaforiskt talat är vi, spred sig åt alla håll och kanter.
God jul....


Nu ska jag hoppa i mina allra fulaste och största trosor, äta lösgodis samt använda min privatlärare Malin för att förbättra mina obefintliga kunskaper i matematik.
TREVLIG HELG och puss