Livet är fullt av dramatiska uppvaknanden av alla möjliga slag. Man vaknar mitt i natten och inser att man inte alls befinner sig där man vill i livet.
Man tittar på F.R.I.E.N.D.S en grå eftermiddag och inser att man har suttit på samma ställe i ett och ett halvt decennium.
Ja, ni förstår mig. Sanna har vaknat upp och insett att det finns en plats hon hellre vill vara på än Konstapelgränd 35. Hon har fått en lägenhet i norge, för er som inte förstått det.

Stellan har också vaknat upp. Han har efter ett års tid insett att man aldrig får ligga om man delar lägenhet med två tjejer.
Jag vaknade också upp idag. Det inträffade när jag slog huvudet på väg ut från en lekstuga.

Jag är inget barn. Jag är en tonåring. Jag är snart en vuxen och jag får göra i princip som jag vill.
Det är jag som väljer hur jag ska hantera saker och ting och de flesta val jag gör påverkar endast mig själv.

Jag frågade mamma vad jag skulle få om jag inte åt godis på ett år och hoppades innerligt att svaret skulle bli 1000 kronor (som på den gamla goda tiden) men icke. Jag har tydligen växt förbi sånt.

Om bara en månad ska jag resa över en hel kontinent endast i sällskap av en vän (som är lika förvirrad som jag själv). Snacka om äventyr! Jag kommer ihåg första gången jag fick åka till Östersund själv med bussen.
Ibland saknar jag den tiden.

Förresten fick jag ont i knäna av allt krypande på djungelhuset idag.
Som ni ser på bilden ovan är jag vuxen av mig. Hemskt vuxen.