God eftermiddag medmänniskor! Jag slutade redan halvtre idag men anlände hem alldeles nyss. Man har ju som en tendens att skjuta upp hemgången och sitta inne och filosofera med Simon istället när det är iskallt.

Det verkar som att the Bergvall sister's hade en hård dag precis samtidigt trots avståndet och de olika förutsättningarna och anledningarna. Det brukar vara så.

När vi var mindre var vi alltid sjuka samtidigt. Vi hade löss samtidigt. När vinterkräksjukan slog till med full kraft låg vi i varsitt hörn av soffan och spydde.
Ja, den roligaste tiden vi har haft har egentligen varit våra sjukdagar.

Därför tycker jag lite synd om den yngsta Bergvall sister som är hemma och har lunginflamation för andra gången i rad med mamma som enda sällskap.
Nåväl, det finns väl både bra och dåliga sidor med att ha syster i nästan samma ålder. Exempelvis så var vi lättretliga ungefär samma dagar också. Det är därför Sanna har en knöl på näsan efter ett otroligt skicklig slag (knak lät det) när jag nästan knäckte hennes näsben.

Imorgon ska jag ut på äventyr. Jag och min oslagbara grupp ut på en resa till Oviken för att hålla i en debatt om uranbrytning med diverse politiker och pålästa människor.
Det pirrar såhäääär mycket i min mage. Pressen att göra ett bra intryck, skaka hand lagom hårt och presentera sig ordentligt - skaffa nya kontakter helt enkelt (man kommer hur långt som helst bara man vårdar sina kontakter rätt, kom ihåg det Jenny, brukar alltid min pappa säga) är ju ganska skrämmande.
Ibland kan min schizofrena sida komma fram vid såna här finkammade tillfällen.
En gång när jag var påskkärring så knackade jag på en dörr, log mitt tandlösa 6års-leende och sa; HEJ, HAR NI NÅT GODIS? fast Sanna hade lärt mig att man skulle säga "Glad Påsk och här har ni ett påskkort"...

Nu ska jag lyssna på julmusik, diska, städa, laga mat, slänga ihop en kaka tills imorgon och sedan knata ner till Ellinor för lite glögg och TV-tittande. Kalla mig husmor.