Är det bara jag, eller håller Jenny på att spåra ur?? Fattar na da av allt kladd hon skriver här i bloggen. Men det är väl jag det. Magisk och tragisk. Hon är en sån himla känslosam poet  den dära. Skönt man slapp den ådran. Nä Raka rör och riktigt smör, ska det vara!

Dagen har varit lite av ett äventyr kan man säga. Imorse tog jag jarnbanetoget ut till lilleström för ett möte med en trevlig dam. Det gick bra, så förhoppningsvis kirrar hon ett jobb till mig.
 När jag var där passade jag samtidigt på att sprida mitt leende och CV till en butik. Sedan tog jag tåget tillbaka, chillade lite med Emma och Emmet innan det var dags för nästa intervju.
Där jag blev provanställd innan jag hunnit öppnat käften. Vilket känndes lite halv hel skumt. Tror jag dissar de faktist. Det enda som kändes bra med jobbet var att det jobbade en riktig snygging på kontoret. MEN man ska gå på magkänslan och dette kändes ikke hygglig.
Eter detta var det dags för dagens stora utmaning! Vi tre brudar skulle hämta en Teve hem till vår lya. Långt åt hellvete från vår boplats. Uppe på femte våningen i ett höghus utan hiss fanns den.
Så nu har vi haft dagens styrkepass kan man säga!
 Alla efter bogstadveien fick sig ett gott skratt iallafall när tre svenska rikspuckon kom släpandes på en oversize teve från 90 talet efter huvudgatan i rusningstrafik! Men nu har vi en teve iaf. På torsdag ska vi hämta våran frys...Längtar inte.

Greetings o you all. / Big Sis