Jag har gått här och varit ensam och febrig hela dagen. Jag har ont lite överallt och funderar på om någon kört över mig med en ångvält medan jag sov. Chansen känns ganska så stor faktiskt.
Jag har iallfall hängt upp lite julsaker och städat. Klapp på huvudet.

På bilden ovan ser ni den forna Hammarstrands-eliten. Den bestod av sisådär 5-12 tjejer som alltid hängde ihop. Tittade på TV varje Tisdag, fikade om kvällarna och i princip bodde hemma hos varandra.

Sedan kom den stora förändringen när alla tjejerna från landet förflyttade sig till staden. Epan byttes mot stadsbuss, och kan ni gissa vad som hände? Någon skaffade pojkvän och "hade inte tid på Tisdagar" en annan skaffade ett nytt intresse som tog mycket tid och resten bara försvann. En nick när man möts och ett hej.
En snabbt leende och kanske en kram. Ett löfte om att "vi ses någon dag", men det hela är bara en vit lögn för artighetens skull.

Ni fattas mig.