Ibland känner jag bara för att döda Sanna. Jag vet ärligt talat inte varför. Allt hon gör irriterar mig. Hon har mössan på sig inomhus för tillfället tillexempel.
Så fort hon öppnar käften låter det som bestick mot en tallrik i mina öron.
När hon skrattar blir jag arg. När hon andas för högt blir jag galen.


Jag skulle må så himla bra av att kissa i hennes hårschampoo (otaktiskt eftersom vi använder samma) eller något annat sånt. Tips kompisar?

Hur som helst så är det kanske bara mitt känslosamma jag som håller på att ladda upp med ilska för att klara av hennes flytt härifrån. En gång, sådär i 7års-åldern hoppade jag upp underifrån (jag var kortare förstår ni) och slog henne över näsan eftersom hon påstod att hennes fotbollstränare var bättre än min. Näsbenet gick nästan av, och när mamma hittade Sanna i en blodig hög på golvet så stod jag bredvid och skrattade.

Som ni kanske förstår är jag en ytters förvirrad varelse.