Jag är inne på det spirituella planet idag. Kan det bero på att jag varit i kyrkan? I don´t freakin know.
Hur som helst, så har jag funderat lite över saker och ting i vanlig ordning. Tillexempel det här. Hur mycket saker gör man egentligen bara för att man förväntas göra så? För vems skull lever man egentligen och varför? Det saker som man vill, vill man det av sig själv eller är det någon annan som för väldigt länge sagt åt än vad man ska göra och att man sedan levt med de tankarna så länge att man nu tror att det är ens egen fria vilja som talar? 
JA, jag är en filosof förklädd till en svennebanan brud med tjocka vader. 

Jag tror att det är viktigt att göra saker i sin egen takt. För att man själv vill det och inte för att " showa" för någon annan. Åker du på semester för att göra dina vänner avundsjuka, eller åker du för att du verkligen vill och behöver det? Går du ner i vikt för att du själv verkligen tycker att du behöver det eller påverkas du av tipsen i tidningen och på televisionen?  Bor du i Hammarstrand tar du körkort på din 18 årsdag för att det är vad du förväntas göra. ( kan dock inte förneka att det är jävligt praktist)

Jag måste säga att jag är ganska bra på att göra saker som jag själv vill när jag vill. Bakvänt skulle kanske andra säga men för mig kanske det är helt rätt och det kan ingen annan veta än jag själv. Jag hoppade fallskärm innan jag suttit bakom ratten på en bil, flyttade ihop med en kille innan jag varit tillsammans med en kille ( om nu stellan räknas som kille?) Det jag försöker förmedla med detta djupa söndags inlägg är: GÖR VAD FAN DU VILL MED DITT LIV SÅ LÄNGE DU GÖR DET FÖR ATT DU TROR ATT DET ÄR DET BÄSTA FÖR DIG. Alla som bryter normen upprrör och berör människor. Alla har åsikter om någon som hoppar av skolan och skaffar barn som 16 åring. Alla tycker något om någon som kör sitt eget race och söker till astronaut gymnasiet i kiruna istället för samhälle på wargen. Det svåra när man inte följer andra utan går dit man själv vill är att man då tvingas ta ansvar för sina egna beslut. Och ibland blir det ju fel. Ibland ställer jag mig frågan " varför åkte jag till Amsterdam för mina körkortspengar?" Tur att jag vet svaret då : För att JAG VILLE det! 

 
Så kära vänner som har hållt ut ända till slutet på detta förvirrade inlägg. Go your own way, lyssna på magen och ta ett knäckebröd om du är hungrig! Låt inga klåpare bestämma vem du är och vad du ska göra. För du vet ju själv. Och tvivlar man så vet oftast mamma bäst. Okej? Tänk vad spännande. 

Hej oh hejdårå. / Big Sis