Idag är en sån där dag då jag saknar mina kompisar.
Jag saknar Josefin och jag saknar Maria och många av de andra men mest av allt saknar jag Lindholm.
 Josse ringer mig från lumpen ibland och häder det något roligt så mailar jag Maria där borta i Australien och får alltid snabb respons. På det sättet kan man hålla kontakt med alla som man bryr sig om och vill ha kvar i sitt liv.
Förutom med dem som inte finns längre.
Och det värsta är då att man börjar oroa sig över att glömma bort dem.

I ett försök att komma lite närmare så läste jag igenom Lindholms blogg. Där finns åtminstonde de mesta av de roliga minnena sparade. Och även om det gör ont att det är det enda som finns kvar så var det åtminstonde en förjävla bra tid och himla roliga minnen.


Att vara nere klär mig lika bra som att vara arbetslös = inte alls.
Därför ska jag nu göra något som jag inte gjort sedan sista terminen. Fokusera på de vänner som faktist finns här, närvarande och sprudlande vid liv och ta på mig finskjortan och dra ut på krogen på en ondagkväll. Och slippa ta hänsyn till att det är skola imorgon. Även fast det tar emot att erkänna så har ju arbetslösheten en och annan fördel ändå..

Stay black. / Big Sis