Idag har jag haft en heldag på förskolan. 08.00-16.30 närmare bestämt. Och när jag gick hem fanns fortfarande barn kvar som hade börjat tidigare än mig. Det är minsann inte lätt att vara liten heller.
Det var en hård och högljudd dag med vissa antydningar till ljusglimtar och tendenser till respekt, samarbete och hänsyn. En sak jag insett under dagen är att min röst inte är så bra på att göra sig hörd.
Eller så är det för att jag inte vågat ryta i ordentligt, för att jag är rädd för hur min röst fakist kommer att låta då jag väl gör de? Någon dag när jag blir tillräcklig förbannad visar de sig..
Känner definitift en nyfunnen respekt för läraryrket, samt stor förståelse för min mammas obefintliga hörsel.

Nu ligger jag som en död sill i soffan och är sugen på glass. Såklart finns det ingen glass :(
Ett allmänt fakta är att det är omöjligt att ligga bekvämt i soffan och dricka kaffe samtidigt utan att få kaffe innanför tröjan och bli lite skållad. Måste komma ihåg att sno en droppställning så jag kan koppla in mig själv på perkulatorn och lägga mig i soffan samtidig, ifall jag ska fortsätta knega inom skolans värld.

Jenny sitter i köket med några klassisar och pluggar matte. Inatt ska jag tvinga henne att sova i soffan. Två nätter i rad har jag fått kliva upp mitt i natta och lägga mig på soffan eftersom Jenny kryper så nära mig hon kan, för att sedan hosta det högsta hon kan rakt i mitt öra! Inte okej. Nu när jag inte längre kan sminka mig vacker måste jag åtminstonde få min skönhetssömn!!  

 Idag snöade de litegrann och direkt började det rycka i brädåkarbenen. Samma visa varje år. Jag drömmer om pudersnö inatt.

/ Big Sis