Något av det tråkigaste som finns är väl ändå att behöva säga hejdå till människor som flyttar. Ifall man är den som flyttar iväg så får man ju iallafall nöjet att påbörja något nytt i en ny stad, nytt jobb med nya vänner även om man måste lämna de gamla hemma. Men är man den som blir kvar så innebär ju det att ens liv fortsätter som vanligt - bara lite tommare.
Egentligen så var väl hela studentveckan ett enda stort Hejdå. Dock var man ju lite för onykter och glad för att reflektera så mycket över det. Det är nu alla på riktigt börjar försvinna åt olika håll och ingen bor lixom kvar där de bodde förrut. Man kan gå hem från stan och se lägenheter där man spenderat stora delar av dessa tre år, men man vet att nu är både lägenhetsägare och portkod utbytta och man kan inte längre snika sig in på en kopp kaffe. Dock ska man väl inte gnälla över att folk tar tag i sina liv och vågar ge sig iväg för att uppfylla sina drömmar. Det är bara så mycket roligare när man själv är den personen..
  
 De tre vännerna å jerry.

/ Big Sis