Ibland verkar det som att jag och Sanna inte har någonting alls gemensamt.
Hon är tillexempel totalt obegåvad när det gäller val av TVprogram, hon tittar bara på de allra tråkigaste valdebatterna och hmm;ar och mhmhhh;ar och slår mig om jag försöker byta kanal.
Hon har fel jämt och ständigt, det har aldrig jag.
Hon får spel (blir heeelt tokig) om någon råkar kalla henne gumman eller stumpan.
Hon säger konstiga saker till främmande människor på affärer, det brukar jag inte heller syssla med.

Någonting vi iallafall roas av och bryr oss lika mycket om är lilla lilla E, som förresten inte är så himla liten längre. Idag när jag helt spontant gick och hämtade flickebarnet på dagis blev hon så chockerad att hon tappade ut mackan hon hade i munnen.
Nu har vi läst saga och pratat massor om vad som har hänt i hennes liv. Det är inte så lite ska jag be att få tala om.
Hon borrade in sina små små dagisluktande fingrar i mitt hår och sa; jenny, du är världens bästa storasyster.
Kanske har jag blivit blödig på gamla dagar men jag började nästan gråta, hahaha :')

Nu - promenad med hund.
Latero