När man bor tre stycken på 36 kvm är man aldrig ensam. Det är ständigt snick-snack, hopp över varandras ben, toakö, trängsel i köket eller i tevesoffan.
Och när man plötsligt finner att man är alldeles ensam hemma en heeeeeel kväll så känns det bara konstigt. Och tomt, och tråkigt. Inte fan njuter man av att bre ut sig i hela soffan och titta på vilket teveprogram man vill hur högt man vill. Nä man bara kjedjer sig och längtar tills någon kommer hem.

Annars så rullar väl dagarna på. Idag var första dagen på skidskolan. Det passade mig som handen i handsken. Annars kämpar jag hårt för att försöka vinna någon slags respekt hos barnen. Vill slita mitt hår ibland då jag får säga till ungefär 70 tusen gånger PÅ SKARPEN att det tillexempel IKKE ÄR LOV ATT LÖPA INNE, när ordinarie fröken bara säger " sluta upp" och så slutar dom. Ögonaböj.

Fortfarande inget skattekort, men jag har lagt frustrationen på hyllan över detta faktum och fokuserar på roliga saker så länge. Jag har tillexempel fått tag i ett fotbollslag här nere som jag ska börja träna med. Jag har anmält mig till Oslo marathon den 25 september och planerar att springa 2,1 mil på en bra tid. Jag och Emmet har hittat vårat stammisfik. Också såklart, skidskolan. Vad var livet innan skidskolan?

Dock känns det väldigt tråkigt att inte få vara med på Lilla Es 4 årsdag. Att den lilla hakan har blivit så stor. 4 år. Fy fan.

/ Big Sis