En gullig liten Erika och en gullig liten pappa när våran farfar fyllde 90 år.

Erika har inte riktigt lika många dubbelhakor längre utan har under årens lopp blivit lite mera utdragen. Hon är dessvärre inte lika söt heller och absolut inte lika enkel att ha och göra med. Man kan inte sätta henne i ett hörn och förvänta sig att hon sitter kvar där. Hon är inte en liten klump med glada blå ögon utan hon är en hel människa numera. Hon kan själv och vill själv och SKA SJÄLV. 
Hon är en liten sladdis. En eftersläntrare. Innan Erika kom var det givet att syskonskaran Bergvall skulle bestå av just tre stycken syskon. Vi skulle vara 5 i våran familj. Tre barn på soffan vid matbordet och mamma och pappas tallrikar mitt emot.

Det blev ju inte riktigt så. Erika kom efter nio månader trots att ingen av oss syskon egentligen ville det. Det var mest pinsamt att våra gamla föräldrar kuckilimuckade så det blev ett barn (eftersom vi alla tre hade lärt oss att de inte kom med storken).

Eftersom Erika är minst är hon van vid att (precis som jag gjorde innan hon tog över min roll som lillasyster, nej jag är inte bitter) bada i uppmärksamhet 24 timmar om dygnet. Hon ålar sig och kråmar sig och älskar när folk tittar på henne. Det är när folk inte gör det som de problematiska börjar.

Nu när vi håller på att flytta så är Erika längst ner på prioriterings-listan. Man spelar femkort halvhjärtat medan man putsar speglar eller leker prinsessa samtidigt som man packar lådor. Hon märker det givetvis och blir svart och sorgsen i blicken för att ingen i hela världen verkar bry sig om henne. Hon slåss, bits, river, klöser och skriker och far runt som att djävulen satt i henne.
Idag tog hon Mickes rakhyvel och hyvlade sig över hakan. Hon kom och bar på den medan blodet droppade. "Du Jenny, de gör faktiskt fruktansvärt ont att raka sig utan skägg!" Ja Erika, det gör det. Plåster på hakan och klapp på huvudet. "Du, bajsar prinsessor?" undrade hon när hon skulle gå på toaletten. Ja Erika, de gör dom.

Summan av kardemumman är att Erika Bergvall är som klistret i familjen. Ingen vill missa någonting i hennes liv eftersom alla vill ha en liten andel i den begåvade tösen och kunna säga "de där har jag lärt henne" eller "visst är hon lik mig?" Så trots sina få levnadsår har Erika spelat en stor roll, för alla.

Och alla kan ju faktiskt råka skära sig i hakan någon gång ibland, med eller utan skägg.