Herregud.
Idag hade jag en ledig dag. Eller egentligen hade jag jobb, men var tvungen att ta ledigt för att hinna vara effektiv och fixa en hel massa saker. Saker jag planerade att fixa idag var.
1. öpnna bankkonto på dnBNor
2. gå på skatteetaten och beställa fler skattekort
3. gå på personalhuset och lämna skattekort samt fylla i mitt nya kontonr så jag kan få lönen därifrån
4. ringa addecco angående mitt vikariat
5. ringa barnevaktsformedlingen och ge dem mitt nya kontonummer så jag kan få peningan därifrån, samt åka ut till bryns barnehage samt tjernveiens barnehage och lämna kopior av skattekortet.
6. Kl 16 - åka ut till ensjö och gå på kiwis personalmöte
7. gå på posten och köpa frimärke till lilla Es födelsedagskort
8. tvätta kläder
9. bli medlem på norges biffigaste och billigaste gym som ligger granne med oss, har väntat med detta eftersom det kräver mitt norska kontonummer, som jag skulle ha fixat imorse...............

Samtligaovanstående punkter på dagens schema har stupat och gått åt hellvette.
Började redan imorse när jag pigg och glad skuttade in på dnbNOR för att öppna mitt konto. Kastade fram mitt skattekort samt pass, varpå bank guben säger " men lilla du, detta är ju inte ett skattekort"
Jag får ett litet sammanbrott när jag förstår att han har rätt och att jävla skatteetaten sendt mig en kopia av skiten jag fyllde i när jag var där. För att en ruta inte var ifylld.
Går ner mot skatteetaten i raseri. 3e gången jag är där och köar. Var så förbannad att jag inte kunde känna mina egna fötter och kännde pulsen dunka i tinningarna. Gick fram till informasionsdisken och tog ut min ilska på den lille stackars mannen som stog där. Frågade hur i h e l v e t e jag skulle göra för att få ett skattekort helst innan jag flyttat från norge. Förklarade mitt lilla dilemma om att jag varit här sedan 20 november, varit på skatteetaten och bråkat 3 gånger, men fortfarande inte fått något skattekort och inte kunnat öpnna ett bankkonto och därför inte kunnat plocka ut en enda lön. Han förstod mitt dilemma. Det gjorde hela saken värre, för då blev jag ledsen över att jag hade skällt och då blev han ledsen för att jag var ledsen och allt blev väldigt känslosamt ett tag. När jag senare, efter en diskussion med ytterliggare en skattetant och ett halvt löfte om att få skattekortet hemskickat inom 14 dagar ( vilket jävla skäääääääääämt) så lämnade jag djävulensbyggnad med bestämda steg då jag kännde de något irriterade tårarna börja rinna nerför kinderna. Men anonym som man är i stora staden så orkade jag inte riktigt bry mig om det utan fortsatte gå mot utgången bland alla stirrade invandrare när jag hör " nemen, är inte de där hon?" SANNA, herregud vad är det som har hänt?"
Såklart, i en stad där jag känner max 10 personer mina roomates inräknade) så stöter man såklart på bekanta när man springer runt och lipar på skatteetaten.
Ödets ironi.

Resten av dagen blev liksom lite förstörd utav detta, då jag utan skattekort och kontokort inte kunde fixa punkt 1,2,3,5, eller 9.
Tog mig åtminstode samman och tvättade kläder. och ringde addecco.
Åkte ut till ensjö för personalmötet, men de va så dålig uppslutning och chefen blev sint och ställde in mötet. Åkte tillbaka och gick på posten och efter att ha köat 15 nummerlappar så var det min tur. Då börjar postkillen jiddra om att mitt kort var svenskt och inte funkade. Då började jag jiddra om att de visst skulle funka eftersom det är VISA. Då ville han att jag skulle gå på 7 eleven och köpa mina jävla frimärken.  Jävla norskar alltså.

Fy fan. vilken tulldag.
/ Big Siis